klockan 6 på morgonen känns allting lagom.

sitter på morgontåget ner mot lund, ännu en magisk kväll på mejeriet i tankarna. bokade biljetten för två månader sedan & igår när jag upptäckte att jag skulle åka 7 på morgonen så undrade jag vad fan jag tänkte med när jag beställde biljetten, men väl på tågstationen förstod jag varför allting är så jävla lagom 6 på morgonen. bara någon enstaka gammal gubbe som förmodligen sovit över på toaletten som skramlar ihop pant för dagens toalettbesök & kanske någon ung kille i gröna reflexkläder som ska klocka in. på morgonen kan man vara sig själv, alla sitter tyst & väntar på tåget som ska ta dom till förintelsens mörkaste plats, deras arbete. jag gillar stämningen för jag sitter inte på samma plats idag.

nu är jag framme i ett regnigt lund paraplyt glömde jag ju naturligtvis hemma så jag fick inhandla ett nytt, ruggigt väder det samlas stora pölar på kullerstensgatorna som jag fått lära mig bemästra under mina semestrar här nere på kontinenten. något som slog mig idag är att denna stad stundtals påminner om milanos bakgator, just när denna tanke slog mig snubblade jag över ett genuint italienskt café, riktigt god sallad bjuds det på & konstigt nog tapeter med engelska annonser från början utav 1900-talet. sitter i fönstret & konstaterar att lund ligger klart över rikssnittet utav välklädda människor, trevligt skulle flyttat hit direkt om det inte vore för skånskan.