ett regnigt förtält år tvåtusensju.

det känns som det var hundra år sedan nu år tvåtusensju, nuförtiden känns allt så djävla på rikigt & jag är rädd för att det är så. hur mycket jag än försöker så kan jag inte vara lika barnslig som jag var då, jag saknar att gå på hundra konserter per år, saknar att vakna upp utan skorna på hos farbror blå. får se hur det går med nästa år, förhoppningsvis lite barnsligare då.